Frida

Hej där

Nu har jag varit hemma i Sverige i cirka en vecka. Här har det inte hänt ett skit kan jag säga. Jag har inte direkt missat något stort skvaller eller någon rolig händelse. Nej, i lilla Stockholm har det inte hänt ett jävla dugg. trist.

Jag har nu insett hur otroligt trött jag är på min familj, det här håller verkligen inte längre, jag måste ta tag i mitt liv. Jag måste skaffa ett jobb och en lägenhet. Johanna tjatar om att jag ska komma ner till Linköpin. Jag har typ jobb på Ica om jag vill. Men jag kan inte bestämma mig. Jag älskar Linköping och allt folk där. Och jag kan ha min häst hos Johanna. Men jag vet inte. Fan va svårt det ska va rå att bestämma sig för vad man ska göra med sitt patetiska lilla liv.

Vet inte om jag nämnt det men jag är i stort sett döv just nu. Jag hör ingenting. När vi sitter och äter får folk skrika till mig tvärs över bordet, och vi ska inte prata om hur högt ljud jag måste ha på TVn. Jag var hos nån äcklig rimbo-doktor förra veckan i hopp om lite penicillin mot min förkylning som har varat i ungefär en månad. Men det fick jag ju inte. Tydligen har min hals bara svullnat upp så att mina öron i sin tur också svullnat eller något. ååååh vem fan bryr sig jag vill ha medicin. Jag hatar doktorerna i rimbo. Antigen får du nån som är sjukt konstig, dålig eller bara jobbig. Jag fick en som luktade illa OCH var sjukt konstig.

I lördags hade Clara en spontan fest som blev jäkligt lyckad! Jag drack gin och hallonkräm och försökte höra vad folk sa till mig och Clara var galen och slängde sig på golvet. Men det var roligt och det blev till och med lite tegel. Herregud jag är verkligen tillbaka till vardagen.  

Idag ska jag försöka städa lite. Jag började faktiskt tidigare imorse, men jag orkade bara bära upp dammsugaren för trappan, sen dog jag. Men nu ska jag komma igång igen! Sen ska jag hälsa på min mormor och morfar. Jag saknar dom.

xxx