Frida

Just nu har jag lite ont i hjärtat. Det beror på en hel del saker faktiskt. Mest en massa ytligt trams som att det regnar eller som att jag inte kunde gå ut ikväll, men största orsaken till det onda är att min kusin försökte ta sitt liv förra veckan. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, bara det att jag hatar när jag inte kan hjälpa, när jag inte vet vad man ska göra eller säga. Hon har mått dåligt länge, det visste jag. Hon är ju bara 18 hon borde vara lyckligast i världen just nu med hela livet framför sig. Jag mår illa när jag tänker på hur många 18åriga tjejer som ger upp, varje dag! För mig är det helt omöjligt att förstå att man kan må så dåligt att man helt enkelt inte vill leva längre. Att någon i ens närhet ska försvinna bara sådär kan man liksom inte förstå försen det är försent. Nu var det som tur var inte försent för henne, hon fick hjälp precis i tid, och jag tackar gud för det. Det jobbigaste som finns måste ju vara när någon man tycker om mår dåligt och man kan inte göra något för att göra det bättre. 
Jag hoppas så att hon en dag blir världens lyckligaste igen.