Frida

Jag har börjat läsa mina gamla dagböcker. Anna berättade för mig att hon läst sin dagbok från när hon var 18, och att hon glömt bort hur hemsk hon var då. Skrattade lite åt det och kom på att jag skrev dagbok från 1an till 9an (sen kom ju bloggen). Jag skrev absolut inte varje dag och jag (självklart, typiskt mig) skrev mycket i perioder, började sen tröttnade jag. Det är iaf sjukt kul. Jag har skrivit om vänner jag nu glömt, om killar jag inte visste att jag haft och om känslor som kändes viktiga då, men som jag nu inte förstår mig på. Vad tänkte jag? Dessutom har jag insett hur hemsk jag var när jag var 12-14. Det här är inte jag som skriver tänker jag när jag läser min dagbok från 6an. Men det var det. Jag drack, jag rökte, jag var ute varje kväll och hängde med människor vars namn jag nämner i dagboken, men som jag inte har en aning om vilka det är. När jag var 12 år!! Det är ju inte klokt! Jag och min bästa tjejkompis Jessica tyckte verkligen att vi var coolast och populärast på skolan. Jag skriver och berättar om att vi hänger med killarna i 9an (det var ju bara SÅ coolt) och att dom skrek SEXY efter oss i korridoren när vi hade våra snyggaste byxor på oss som vi köpt tillsammans. Jag mår illa.

Sådär höll det på fram tills när jag börjar skriva dagbok i 8an. Då förändras jag. Allt övergår till att handla om min nya, egna häst. Var nog tur att han kom in i bilden. Vännerna förändras till dom som också har egen häst och jag tillbringar all tid i stallet. Men jag mådde tydligen inte bra. Jag kommer ihåg att jag mådde dåligt i 8an och 9an, men inte att jag var hos doktorn och fick "piller", som jag berskriver det, mot min ångest och illamående. Jag grät mycket under den perioden. Det enda som hjälpte var att umgås med hästarna och människorna i stallet. Så är det fortfarande för mig. Mår jag dåligt över något är stallet mitt rehab. 

Jag har även skrivit om när vi köpte väsby haha jag ville verkligen, verkligen inte flytta hit. Men det blev ju väldigt, väldigt bra ;)

Jag i 8an


Jag och älskling Petra när vi mer eller mindre satt ihop