KLOCKREN
Jag har reflekterat över mäns beteende (vissa) idag. Ibland känns det som att jag febrilt står och hoppar, spritt språngande naken, utanför ditt fönster, bankar och skriker likt huliganerna på Råsunda en derbymatch - men du ser mig inte. Men när jag står med en karl i baren veckan efter, då blir du så stressad att svetten lackar, det tar 3 sekunder, sen piper telefonen och ditt namn visas på displayen. Om jag ignorerar det, fortsätter konversationen utan att blinka så börjar du tvångsmässigt rotera runt oss, likt en OS-sprinter varv efter varv och helt plötsligt förvandlas du till en proffsminglare (du som aldrig lämnar din trygga hörna i baren) börjar kasta ut kindpussar till tjejer med ben som aldrig tar slut till höger och vänster. Till slut får du nog, tar 10 shots i baren och går till nästa ställe för att återfå din bekräftelse som man. Du blir för full och ringer 17 gånger 04.04, lyckas dansa ihop ett sms på telefonen: “saknarrrrrrrrrr di jööööö .. zzp2321″.
Sen läste jag igenom det jag precis skrivit och kom med insikt att jag är på pricken likadan.