Sådär
Jag är fett hatisk idag.
Hata att vänta på bussen/åka buss
Hata regn
Hata storm
Hata kyla
Hata huvudvärk
Hata mens
Hata gamla ensamma människor
Nej självklart hatar jag varken gamla eller ensamma människor. Jag hatar bara hur dom får mig att må. Jag får tårar i ögonen om jag ser en ensam gubbe komma gående med sin rullator. Det hugger till i hjärtat när jag tänker på att han kanske sitter hemma helt ensam, han kanske inte har några barn eller barnbarn?! Igår när jag var på promenad mötte jag en man som körde sin fru i rullstol. Dom var på promenad påväg till ICA uppenbarligen och hon hade fixat håret och tagit på sig ett fint halsband. Åh ONT i mig gör det. Människors öden asså. Och idag åkte jag buss med en ung tjej som gick med rullator och hade någon slags kombination. Hon berättade att hon hade flyttat från sin gamla lägenhet för hon var så ensam där, men nu hade hon hamnat på ett ställe där dom anordande fika flera gånger i veckan. Helt lyrisk var hon. Åh. Jag är för känslig, jag kommer tänka på henne i veckor. Och på damen i rullstolen. Hade jag haft ett starkt psyke hade jag jobbat med ett yrke där man hjälper människor. Eller egentligen djur men där är jag ÄNNU blödigare, får ångest om jag dödar en myra.
Så istället ska jag bli ekonom..........wtf
