Frida

Jag bara MÅSTE skriva av mig om min lektion jag red idag för Johan. Började som vanligt på min cp häst med att försöka få henne att slappna av, vilket är väldigt svårt eftersom hon hela tiden tror att hon är en galoppör och snart ska springa ett lopp. Hon bara går och småtravar hela tiden och vill inte länga sig och  bara FÅ SKRITTA, vilket är självklart för alla andra hästar lixom! 
Anyway idag gick det som vanligt i början, vi skrittade och skrittade och förökte få henne att slappna av.  Sen la johan märkte till att jag svankar lite för mkt me ryggen när jag skrittar, och vi började då träna på att jag skulle skjuta fram höfterna mer. Och HERREGUD - hästen skrittade. Det var som att trycka på en knapp. Jag skrittade varv efter varv utan några travinslag eller att hon körde upp huvudet - bara lugn, härlig skritt. Hon är så jäkla känslig och man måste göra EXAKT rätt HELA tiden för att det ska funka. Började jag svanka minsta lilla - började hon trava. Det är så jäkla häftigt när man bara blir ett med hästen, man läser varandras tankar. Den osynliga tygeln mellan huvudet på hästen och huvudet på mig. Jag gjorde halter och halvhalter bara genom att spänna magmusklerna. Det låter kanske inte som ngn stor grej men när man kämpar och kämpar och kämpar varenda JÄVLA dag med att hästen ska skritta, och så helt plötsligt så funkar det, då är man världens lyckligaste och då känns det som om man inte har slitit i onödan. Bara den lilla belöningen man får gör att man orkar fortsätta jobba med hästen 365 dagar om året....