2012
Hej du nya år. Mitt nyårsfirande var fantastiskt. Jag hade mina allra bästa vänner runt mig. Jag dansade på stolar, kramades med alla och skrek och sjöng. Blev sen arg. Skrek på vänner och icke vänner. Grät helt plötsligt av ilska. Sen grät jag av besvikelse. Efter någon timme grät jag av lycka, igen. Jag var inte ensam, det var helt sjukt mycket känslor i det där huset den där kvällen. Men det hör nyårsafton till tycker jag. På något sätt börjar man reflektera över sitt liv, vad man gjort och inte gjort, vad man ångrar och vad man vill att det nya året ska ge. Och vilka man älskar, och som faktiskt älskar en tillbaka. Glöm allt gammalt och in med nytt, man liksom rensar hjärnan på all skit som hänt och förbereder sig för ett nytt kapitel. Då blir det lite mycket känslor. Jag ger alltid mig själv miljoner nyårslöften, men jag berättar dom aldrig för någon eftersom det är så pinsamt uppenbart att jag aldrig uppnår något av målen. Men försöka kan man ju alltid.
Vilket djupt inlägg för att vara mig va. Men jag är lite skör just nu. Brukar bli så runt nyår. När jag inser att tiden går för fort, att åren springer iväg ger mig sån fruktansvärd panik. Min nyårs-ångest är här, du är inte välkommen ditt äckel!
Så var det med det. Tur att man har så fruktansvärt jävla bra vänner. Jag älskar er, ni är mitt allt!
